När avgiften på museet återinfördes (40 kronor): "we find a significant reduction in the share of visitors who are men, share who live in the suburbs, share with low education, share who are pensioners, and share who decided to visit the museum on the day of the visit. The results also show a significant increase in the share of visitors who are immigrants and/or employed, while the average age decreased."
Så, visst kan avgiftsförändringar förändra kompositionen på de som utnyttjar en vara. Skulle vara intressant att se en undersökning på besökarna på Operan, undrar hur många blåställ som har årskort där? Förmodligen är det ytterligare ett sätt för den kulturella eliten att fjärma sig från arbetarna och andra grupper med lågt kulturellt kapital.
I
Frp-koden visar Marsdal hur det norska Arbeiderpartiet (deras sossar) mer och mer består av en kulturell elit. Det är högutbildade människor som omfamnar "medelklassmyter" om att maskinella och repetetiva arbeten försvunnit och att människor numer är individer och inte fattar beslut pga grupptillhörighet eller klass. De har andra prioriteringar än arbetarklassväljarna och det är därför inte konstigt att arbetarklassen inte längre röstar på dem.
De lågutbildade (och låginkomsttagarna) går enligt Marsdal aldrig på konstutställning och röstar på Frp (Fremskrittspartiet, typ Sverigedemokraterna). Ju mer den styrande elitens projekt skiljer sig från LO-medlemmarnas, ju mer kommer de senare att alieneras, misstro politikerna, och rösta på andra partier istället (eller inte rösta alls).
Den kulturella och politiska eliten kan förmodligen genom att subventionera sina egna intressen öka föraktet mot sig själv ganska effektivt. Socialdemkratiska partier i hela västvärlden verkar fixa det här ganska bra. Snart består de kanske allena av en kulturell elit med ärvda uppdrag? Varför skulle LO-medlemmarna rösta på dessa och inte på Frp?
