Ööööö... va?

Obama får fredspriset. Jag vet inte jag. Ett sätt att se på det är att Sverige har Anna Anka och Norge har Nobels fredspriskommitté.

Påverkar sexköpslagen attityderna till prostitution?

Om politiker kan påverka människors attityder eller samhällets normer träter forskarna i samhällsvetenskaperna. Politiska system verkar påverka attityder hos befolkningen. I Good-bye Lenin (or Not?) får vi veta mer om det. När det gäller välfärdspolitik i USA verkar det dock inte finnas någon sådan effekt. Det finns lite halvdålig forskning om rökförbud som tyder på att människor snabbt blev positiva till lagen.

När det gäller den svenska och norska prostitutionslagen är ett uttalat mål att göra människor mer negativa till köp av sex. Men funkar det? Och minskar det efterfrågan? Jag sitter precis och försöker ta reda på det. Om du vill veta vad jag kommer fram till kan du besöka följande seminarie på Handelshögskolans dag söndagen den 18e oktober:

12:00-12:45, sal D33
Påverkar sexköpslagen attityderna till prostitution?
Niklas Jakobsson, doktorand, institutionen för nationalekonomi med statistik

Våtdräktsfrågan

En del gillar inte när det är så varmt i vattnet att man inte får ha våtdräkt på triathlontävlingarna. Vattenläget blir sämre utan dräkt och det påverkar i regel lite sämre simmare mer. Jag kan se en del fördelar med att inte få ha våtdräkt. Kanske framförallt i starten.

Kategorier: idrott, sexism, filosofi.

Vilken bra idé!

Moderata riksdagsledamoten Annicka Engblom förelsår i en motion att kungen ska föreslå statsminister (läs mer på hennes blogg). Ett annat alternativ är ju att exempelvis gud gör det. Svårt att välja.

Sjukförsäkring i USA?

I dagens Klassekampen diskuterar jag i artikeln Reform i motbakke (ej på nätet) den eventuella sjukförsäkringsreformen i USA. Artikeln tar delvis utgångspunkt i boken Reform: Förändring och tröghet i välfärdsstaterna.

Även om siffrorna varierar lite beroende på vem man frågar så står ungefär 46 miljoner amerikaner utan sjukförsäkring och ungefär 25 miljoner till är underförsäkrade och har inte tillräckligt skydd om de skulle behöva vård. För pensionärer och mycket fattiga finns dock offentlig vård att tillgå via programmen Medicare och Medicaid. I USA läggs också mycket stora summor på sjukvård, det brukar pratas om någonstans mellan 13 och 17 procent av BNP lite beroende på hur man räknar. Men en sak är säker sjukvårdskostnaderna i USA är långt högre än i de skandinaviska länderna. Detta betyder också att väldigt många amerikaner har en bra sjukförsäkring med mycket goda förmåner.

Det Obama nu har gjort är att slå fast tre principer som måste gälla och överlåtit exakt hur systemet ska se ut åt kongressen. Principerna är att reformen ska sänka kostnaderna, garantera att alla frihet att välja sjukförsäkringsplan och garantera att alla har tillgång till god sjukvård. Finansieringsfrågan är såklart en knäckfråga och även om det framförallt handlar om att öka skatten för människor med höga inkomster kan det också handla om ökade skatter för grupper med lägre inkomster.

För oss som bor i Skandinavien kan det te sig obegripligt att kritiken mot förslaget är så stor men egentligen är den inte så svårt att förstå. Politiska reformer har i alla tider varit problematiska. De flesta i omvärlden verkar vara mer eller mindre övertygade om att USA behöver göra något åt sitt sjukvårdssystem. Att det finns en krismedvetenhet i stora delar av landet borde underlätta en reformering men de stora kostnader som detta för med sig försvårar såklart situationen. Bill Clinton lyckades inte, trots vallöften, se till att alla amerikaner fick sjukförsäkring. Det är inte självklart att Barak Obama lyckas bättre. Och ser vi på förslaget som nu kommer från en arbetsgrupp i kongressen ska vi nog inte hoppas på ett allt för omfattande offentligt sjukförsäkringsalternativ i USA denna gången heller.

Kommunpolitik och rymdresor

Det här med hur skattepengar ska användas är en het potatis. Efter att i somras ha träffat lite gamla kolleger från kommunpolitiken i Karlstad blev jag (tro det eller ej) sugen på att närma mig kommunalpolitiken igen. Det är ju onekligen i kommunerna som en stor del av våra skattepengar används och jag tror helt klart att det finns utrymme för mycket intressanta försök här. Skulle jag sitta som en av de ansvariga i något parti inför nästa års kommunval skulle jag nog försöka att göra en ganska minimal valplattform. Låt säga tio förändringar och hur de ska finansieras. Jag har läst mängder med valplattformar under mina år i kommunpolitiken och de gjorde mig sällan lycklig.

Jag får nog återkomma angående vilka punkterna skulle vara. Får väl sätta mig ned med budgeten i Karlstads kommun och börja fila. Det bästa vore förstås att genomföra förändringar som kan utvärderas på ett vettigt sätt också. Sätter exempelvis några lagar käppar i hjulet för att tex halvera lärartätheten i hälften av en kommuns skolor?

Här är förövrigt den bästa kritiken mot skattefinansierade rymdresor som jag har läst på länge. Och den roligaste.

Det här med jämställdhet i Norge

Som nyinflyttad i Norge och Oslo kändes det som en bra idé att lyssna på finansminister Halvorssens presentation av statsbudgeten i slutet av förra året. Förutom att berätta om budgeten för det kommande året diskuterade Halvorssen den ekonomiska politiken mer generellt under mandatperioden. Mycket fokus lades också på att påvisa fördelarna med ”valbudgeten”. Många områden lyftes fram och ett av de mer centrala var utbyggnaden av dagisplatser.

Under detta 45 minuter långa framträdande var det framförallt en sak som gjorde att jag blev förvånad: inte en enda gång nämnde hon orden jämställdhet eller feminism. Hur hade det sett ut om en svensk vänsterpartist (motsvarigheten till Sv) inte hade sålt in sin politik som ett sätt att öka jämställdheten? Hade det varit möjligt att ta upp utbyggnaden av dagisplatser utan att ta upp jämställdhetsperspektivet i Sverige? En kvalificerad gissning är att den svenska moderate finansministern Anders Borg sannolikt hade tagit upp jämställdhetspolitik i det här sammanhanget.

Här verkar det alltså finnas en tydlig skillnad mellan Norge och Sverige; i Sverige vill alla (eller i stort sett alla) politiker förknippas med jämställdhetspolitik och reformer säljs in som jämställdhetsreformer. Jämställdhetsfrågor är helt enkelt mycket högt upp på den svenska dagordningen.