Nationalekonomi och politik är ganska frekvent återkommande teman här på min blogg. Träning har jag inte diskuterat, med undantag för lite dopningsdiskussion. Med det här inlägget tänkte jag kort ta upp två saker som har med träning och idrott att göra.
1. Jag var på landskamp mellan Sverige och Sloveninen i måndags. Jag förundras faktiskt lite över fotbollens enorma popularitet. 1 futtigt mål på 90 minuter är knappast överväldigande roligt. En av mina handledare (Olof Johansson Stenman) argumenterade i GP för ett bra tag sedan för hur man kan öka mängden mål genom en del regelförändringar och jag tror att det skulle vara en bra idé.
Ett annat alternativ skulle kunna vara att fokusera mer på spelarnas estetiska aspekter, en blogg- och nationalekonomikollega (och namne) verkar göra det en hel del. Jag skulle kanske i så fall fokusera mer på dammatcher. Men jag vet inte, det här med att hålla på ett lag, är det någon skillnad mot att "hålla på" ett varumärke? Men jag är nog lite som de flesta andra, att när det väl drar ihop sig till EM så blir det ändå ganska intressant.
Ytterligare en aspekt av fotboll är att det verkar vara en sport där du kan leva ganska gott och träna ganska lite (i alla fall i Sverige). Triathleten Jonas Colting brukar häckla de svenska fotbollsspelarna för hur lite de tränar givet att de är heltidsproffs. Att fotbollen också blir därefter är kanske inte så konstigt. varför kräver inte supportrarna lite mer av sina allsvenska lag?
2. Nåja, nästa träningsfråga är viktigare. I en gammal artikel som jag precis fått nys om visar Toussaint vad som skiljer elitsimmare från elittriathleter när det gäller simning:
"The results suggest that on average the better swimmer distinguishes himself from the poorer one by a greater distance per stroke rather than a higher stroke frequency. It is concluded that triathletes should focus their attention on their swimming technique rather than their ability to do work. The distance per stroke might be a simple criterion to evaluate the improvement in skill."
Så, nu när jag bara kan ägna mig åt min sports tristaste gren (och såklart min sämsta) vet jag i alla fall vad jag ska fokusera på.
