Segregation och marknadshyror?

Jag diskuterade marknadshyror lite mer med en kollega och kom fram till lite bakomliggande val som implicit måste göras när man väljer att förespråka det.

Först: Fungerar dagens hyresreglering för att minska segregationen? Och är den värd kostnaderna?

Enligt de flesta verkar inte så vara fallet, se exempelvis den här. Samtidigt så påpekar min kollega att segregationen är mycket mindre i svenska städer än i länder utan hyresreglering (jag har ingen källa men är beredd att tro att så är fallet men om någon sitter på bättre info så shoot!). Så, det är nog inte helt lätt att säga att segregationen inte skulle öka markant på lite längre sikt? Varför är andra storstäder mer segregerade? Är det en inkomsteffekt?

Om svaret är nej på frågan om dagens hyresreglering är bra så kommer frågan om hur systemet ska utformas istället. Två vägar kan i så fall urskiljas: den första handlar om att öka regleringen genom att ge tydligare riktlinjer om hur bostäder ska fördelas, exempelvis krav på andel låginkomsttagare och icke etniskt svenska i olika områden. Den andra handlar om att avreglera marknaden.

Vilken väg som är bäst handlar i sin tur om kostnaderna med segregation, alltså hur illa är det med segregerade områden? Och det lär väl någon ha kollat på...

Högre lön och högre avgifter

Jag är positivt inställd till högre lön för landets sjuksyrror (de är mest syrror). För oss som är det kommer också ett ansvar att fundera på hur det kan finansieras. Om vi inte ska dra ned på andra områden i den offentliga sektorn så måste vi istället dra in mer kosing. Det kan vi göra genom högre skatter eller högre avgifter.* Jag tror, notera här att jag tror och inte vet, att det är svårt att öka skattetrycket till en mycket högre nivå än idag vilket lämnar oss ökade avgifter, i alla fall på lite längre sikt. Och visst, det är problematiskt ur fördelningssynpunkt men kom med ett bättre förslag då!

*Visst finns det en del att dra in på som subventioner av operabesök etc men det är en droppe i havet.

UPPDATERING (080426): En sak slog mig; varför detta fokus på lägstalöner? Är det inte rimligt att en nyutexaminerad syrra tjänar lite mindre? Under den första tiden är förmodligen en färsk syrra inte lika produktiv som en med mer erfarenhet. Om båda kostar lika mycket, varför då välja den som kan mindre? Det är knappast ett stort problem att under en period inte ha en jättehög lön om den stiger i framtiden. Om tiden med lägstalön kan begränsas till några år borde det vara rimligare att ha högre löneökningar istället. Mitt förslag är att det vore bättre att satsa på en högre ökningstakt istället för hög lägstalön.

Vänsterekonomi utan ekonomer

Via Andreas Bergh har jag fått nys om seminariet "En nationalekonomi för vänstern" (Varför känns det som att den informationen tog en rejäl omväg för att nå mig?). Den självklara frågan en blygsam person som jag själv ställer är såklart:

- Varför är inte jag inbjuden?

Det får mig också att tänka på en tidigare diskussion jag fört relaterad till ämnet: "...vart finns vänsterekonomerna i den här diskussionen? Det är möjligt att alla sover eller så kanske de inte framstår som tillräckligt vänster."

Så, frågan är alltså om jag sover eller om jag inte framstår som tillräckligt vänster?

Nu kanske det händer något med hyrorna?

Jag har pratat om det tidigare:

"Hyresregleringen var tänkt att bryta inkomstmässig och etnisk segregation men segregationen bara ökar. Det byggs inte några bostäder och hyresrätter görs om till bostadsrätter. Svarthandeln med kontrakt blir allt vanligare. Vilka mål vill vi uppnå och hur uppnår vi dem bäst?

Dagens hyresreglering fungerar inte. Hyrorna bör släppas fria i nya kontrakt men befintliga hyresgäster bör skyddas mot stora hyreshöjningar, på så sätt försämras inte hyresgästernas besittningsskydd. Resultatet blir troligen att hyrorna skjuter i höjden i mycket attraktiva områden. Vad innebär detta för segregationen? Jag tror inte att det idag finns många betalningsstarka hushåll i förorterna som vill ha en lägenhet i innerstäderna, de har i regel redan ett centralt boende. De fattiga finns inte i de attraktiva områdena. Resultatet blir troligen att hushåll med inkomst något under genomsnittet delvis ersättas av hushåll med inkomst något över genomsnittet.

Brist på pengar begränsar alltid handlingsfriheten. Frågan är om detta ska angripas genom att förändra inkomstfördelningen, genom särskilda bidrag eller genom prisreglering. Bidrag skulle kunna utformas så att de hjälper både dem som vill skaffa ett egnahem och dem som väljer att bo i ett dyrare hyreshusområde. Åtgärder som underlättar för köp av egnahem pressar hyror i mindre attraktiva hyreshusområden, vilka idag har höga hyresnivåer jämfört med kostnaden för bostadsrätter.

Det är ett skämt att acceptera stora inkomstskillnader men ha regler som gör att några fattiga stackare kan bo i de finare kvarteren. Det finns inte heller något som visar att hyresregleringen haft några positiva samhälliga effekter av betydelse. Hyresregleringen fungerar mer som ett lotteri där några få kan vinna en miljonvinst.

Kostnaderna för dagens hyresreglering är stora i form av att få bostäder byggs och genom att hyresnivåerna i mindre attraktiva områden hålls upp. Vinsterna i form av mindre segregation är troligen mycket små. Kontentan är att hyresregleringen måste förändras."

Är det orättvist med dopning?

Är det inte i så fall orättvist att vi föds med olika genuppsättningar? Om två personer tränar lika mycket men den ena personens gener gör att den producerar mer EPO än den andra är det då rättvist?

Det är frågor som dessa som gör att många filosofer argumenterar för att släppa doningen fri, eller i alla fall göra den friare än idag. Peter Singer skriver kort om dopning här och Torbjörn Tännsjö blir intervjuad här.

Några av Tännsjös resonemang:

"...en skytt som är lite osäker på handen tar betablockerare för att bli stadigare. Men det får han inte, det är fusk att kompensera ett naturligt handikapp på det sättet. Men om en darrhänt konsertpianist tar betablockerare för att kunna framför ett stycke av Chopin så har vi inga synpunkter på det. Det förtar inte hans prestation, snarare tvärtom."

"Tävlingen mellan genetiska förutsättningar ger upphov till en rättviseuppfattning inom elitidrotten som avviker radikalt från vad vi i allmänhet betraktar som rättvist... Vanligen menar vi med rättvisa att folk bestraffas eller belönas utifrån vad de gör. Utgångspunkten är att vi bara är ansvariga för det vi kan påverka. Det är ju meningslöst att lägga ansvar på någon för det han inte kan påverka. Men inom idrotten premierar vi det man inte kan styra över själv, nämligen de genetiska förutsättningarna."

Det är ungefär detta som professor Bertil Tungodden visat i sin forskning är det rättvisa enligt de flesta människor; att belöna ansträngning men inte tur.

Och förresten: Går det att springa 100 meter under 10.00 utan att dopa sig?

Nationalekonomi på en timme?

Fick en förfrågan på ett föredrag som jag tyvärr inte hinner hålla på det angivna datumet men det fick mig att fundera lite. Vad bör ingå i en kort presentation av nationalekonomi som ämne? Är det marknaden som ska förklaras? Eller ska makroaspekterna med tillväxt, inflation och arbetslöshet tas upp?

Ett alternativ skulle kunna vara ungefär det här:

- Marknaden eller hur priser styr ekonomin (utbud och efterfrågan).

- Att marknader inte alltid fungerar.

- Knappa resurser och alternativkostnad.

Det känns väldigt "standard" men kanske ger en bild av grunderna för nationalekonomi som ämne. Det tål att fundera vidare på!

Tyst om bensinskatten?

Snackade precis med en kompis från Japan; tydligen har bensinskatten i Japan sänkts med nästan 1,5 SEK per liter. För tio år sedan höjdes bensinskatten för att finansiera vägunderhåll etc. Planen var då att den återigen skulle sänkas efter tio år, och det är vad vi ser nu.

Tydligen har det nästan inte förts några diskussioner om att omvandla skatten till en koldioxidskatt. Jag misstänker att bilåkandet kommer att öka markant.

Någon som sett några diskussioner om detta i svenska medier?

Varför neoklassisk nationalekonomi ofta suger...

... eller Samuel Bowles argument i inledningskapitlet till boken "Microeconomics: Behavior, institutions and evolution".

1. Social interaktion är oftast inte kontraktsbunden utan styrs av en kombination av normer och makt.

2. Adaptivt- och hänsynstagande beteende är vanligt, att människor rationellt optimerar med hänsyn till framtiden är på sin höjd ett undantagsfall.

2. Generaliserad stigande avkastning innebär att nyttan av ett beteende beror på hur många andra som gör samma sak. På grund av detta kan tillfälligheter spela en stor roll för den framtida utvecklingen och unika jämvikter är endast undantag.

Ska bli intressant att se om resten av boken är lika klarsynt; det verkar i alla fall lovande än så länge. Att flytta fokus från generella jämvikter och allt vad Mas Colell heter kan bara föra forskarutbildningen i nationalekonomi framåt. Frågan är när det får ett rejält genomslag på grundutbildningen? Ett ljus i allt mörker kan nog vara Andreas Berghs kurs i institutionell ekonomi.