onsdag, januari 21, 2009

Är du lycklig lille vän?

Har i flera år blivit rekommenderad att läsa Alkemisten av Paulo Cohelo så på en bussresa från min tidigare hemstad till min nya bestämde jag mig för att äntligen läsa detta "mästerverk". Och jag har nog aldrig blivit så överraskad, detta måste vara den (enligt min mening såklart) mest överskattade bok som världen har skådat (nåja, bibeln och koranen är väl med på den listan också).
Idén om att följa sina drömmar har jag inget att säga något om, det tycker jag verkligen att människor ska göra (även om jag tycker att de har ansvar för att skapa bra förutsättningar för andra att också göra det). Men pladdret om att människor har ett "livsöde" som hela universum verkar för att det ska uppfyllas om man lyssnar till sitt hjärta är näst intill olidligt absurt.
Vem ligger bakom det här livsödet? Vem gör att universum verkar för att det ska uppfyllas? Det är alltså något ödesbestämt som blir som det blir om man bara kommer på vad ens dröm är? Nej, det gäller nog att vara mer än lovligt troende (tokkristen) för att köpa det här. Och att herr Cohelo är kristen, efter en anarkistisk period var ju inte en stor överraskning direkt. Risken är väl att en massa människor går runt och mår dåligt över att de inte hittar sitt "livsöde" men förhoppningsvis tar väl inte människor det här på för stort allvar.
Nåja, jag har fullt upp med att maximera min egen lycka (intertemporalt), vore i och för sig inte helt fel om hela universum hjälpte mig.

2 kommentarer:

Martin sa...

Klockren analys av en oklockren bok. Jag fick precis samma uppfattning av den boken och kom först efter att jag läst den på mig själv med att säga till vänner (som tjatat om den) att den har en hel del positiva sidor etc. Men när jag tänkte efter närmare så är de försvinnande få och den vidskepliga gojan är en förolämpning mot det mänskliga intellektet. Så länge mänskligheten föredrar lättilgänglig goja som alkemisten och dokusåpr framför matematik och filosofi ser jag inget större hopp för den här planeten.

Var försvann tanken på försenad belöning? Man får kämpa lite...

Niklas sa...

Då är vi två! Eller tre förresten.