Det finns i Europa och Sverige en stark tro på att en låg inflation är bra för ekonomin. Att mixtra med inflationsnivån leder bara till lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Vad många dock missar är att det finns en hel del forskning som tyder på att ett något högre inflationsmål skulle leda till en lägre arbetslöshet även på längre sikt (Se exempelvis Lundborg eller Akerlof) . Hur pålitliga resultaten är, är alltid svårt att säga men att höja inflationsmålet något skulle med stor sannolikhet inte innebära några stora kostnader för samhällsekonomin med det finns stora potentiella vinster i form av ökad sysselsättning och tillväxt.
Det är intressant att notera att orsaken till att en måttlig inflation torde generera en lägre arbetslöshet enligt denna modell är att löntagarna inte räknar med den måttliga inflationstakten, vad som händer är att reallönerna blir lägre än vad de skulle bli med en lägre inflationstakt och därför ökar utrymmet att anställa fler. Alltså, arbetslösheten sjunker på bekostnad av reallönerna.
En policyrekommendation är alltså att höja dagens inflationsmål från tre till fyra procent, vilket skulle kunna ge en arbetslöshet på närmare två procent. Ett EMU-inträde och därmed ett inflationsmål om 2 procent skulle enligt Lundborg pressa upp arbetslösheten. Detta är alltså ett ypperligt tillfälle att använda den svenska ekonomin som ett experiment för att se om dessa forskningsresultat stämmer. Kanske kan Sverige gå i spetsen för att en annan syn på inflationspolitiken ska slå igenom i Europa?
UPPDATERING (051216):
Jag publicerar idag en mer utförlig artikel i detta ämne på VägValVänster.se.
måndag, december 12, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
38 kommentarer:
Idén om att låga reallöner ger högre sysselsättning är märklig. Såvitt jag förstått bygger resonemanget på följande logik: högre inflation ger lägre reallön. Lägre reallön leder till högre sysselsättning p.g.a ökad efterfrågan på arbetskraft.
Här uppstår dock frågan: Ökad sysselsättning måste rimligen innebära att fler varor och tjänster produceras?
Samtidigt har reallönerna sjunkit. Så vem köper de varor och tjänster som resulterat av den ökade sysselsättningen?
I modellen är också produktiviteten en funktion av lönen, det gör att resonemanget inte blir så enkelt. Det är dessutom med stor sannolikhet så att den som går från arbetslöshet till jobb ökar sin konsumtion mer än den som får en merginell reallönesänkning.
Modellen har av olika forskare dessutom testats på data i flera länder och den verkar ha en bra överensstämmelse med verkligheten. Varför inte testa?
Än en gång vill du sänka lönerna!
Du har visst fått psykos av nått slag!
Än en gång ska du experimmentera med människor. Elaka ekonom grr...
Nu känner jag mig dum.
Bygger inte reallöneargumentet på en typ av begränsad rationalitet (troligen riktig) på just kort sikt? Eller menar man att reallönerna skulle sänkas även på lång sikt?
Jag trodde att Akerlof hävdade att Phillipskurvan uppvisar en ”bula” nere vid foten och alltså inte är vertikal vid låg inflation. Argumentet för detta är väl att nödvändiga omflyttningar mellan sektorer då bara kan ske med hjälp av nominella lönesänkningar och eftersom lönerna är trögrörliga nedåt så hålls arbetslösheten uppe? Eller, vad har jag missat?
Riksbanken verkar hålla med om detta. (Extrapolering av deras argument om deflation, se själv: Inflationsrapport 3/2003 s. 56.)
Om det är så är det väl bara kortsiktigt. Svenska löner löper normaltvis på 2 år via kollektivavtal och i avtalen så har man räknat med en inflation på 2 %. Detta kommer väl ändras om inflationsmålet ändras?
Hursomhelst. Det finns väl andra förklaringar till att det skulle öka sysselsättningen? Vad tycker du om dessa?
Men kanske viktigare, ser du inget problem med att "lura" arbetare som som skrivit på kollektivavtal till förmån för arbetsköpare?
Hjälp mig att förstå, ska nog läsa din uppsats snart.
Anonymous:
Vill och vill. Om det finns en tradeoff mellan löner och atbetslöshet så är jag beredd beredd att göra det. Det har under många år varit ett vänsterargument att höja inflationen för att på så sätt minska arbetslösheten. I vänsterpartiets material "Rätt till jobb - Rätt på jobbet" förespråkas ett högre infaltionsmål med hänvisning till den här modellen. Men du kanske menar att de tillhör en "riktig" vänster och därför får tycka det? Eller tycker du att v också är psykotiskt? (Skulle gärna se att du någon gång faktiskt svarade på mina motargument, börjar bli lite löjeväckande att du under namnet "anonymous" kastar ur dig en massa konstigheter och sen inte svarar upp för dem.)
Andreas:
Enligt modellen beter sig agenterna icke rationellt även på lång sikt. Den phillipskurva du beskriver är långsiktig. Det kan dessutom finnas andra orsaker till att det kan finnas ett samband som detta på lång sikt. Modellen tar bara upp ett möjligt. Vad det gäller "luret" så blir båda parter rent formellt lurade. Jag tycker att vi bör testa många vägar för att sänka arbetslösheten. Detta är en av dem.
Jag tror också vi ska ha ett högre inflationsmål, det är inte det.
Men menar du att kollektivavtalen inte skulle anpassas? Även om båda parter "luras" så är väl effekten väldigt annorlunda?
Bra att du tar upp att (v) hänvisar till denna model! (men jag trodde du raljerade över det i din skrift "en kritik...) Bra också att du ryter ifrån.
Nicklas.Andreas. Det jag invänder mot är den grundläggande föreställningen(gemensam för alla skolor inom "mainstream paradigmet") att arbetslöshet uppstår därför att priset(reallönen)på arbetskraft är för högt. Om vi, likt "mainstream" ekonomerna, kombinerar denna tanke med föreställningen att ekonomisk-politiska stimulanser leder till inflation, så får vi att arbetslösheten(vid stimulans) sjunker p.g.a sjunkande reallön(om vi inte förutsätter rationella förväntningar etc,etc). Det här sättet att tänka är dock fel. Vid ekonomisk-politiska stimulanser sjunker arbetslösheten därför att EFTERFRÅGAN på varor och tjänster ökar, vilket i sin tur ökar efterfrågan på arbetskraft. Enkelt och intuitivt. Återigen: Hur kan sjunkande reallöner upprättahålla den ÖKADE köpkraft som måste vara den logiska följden av att företag producerar mer och anställer fler?
För övrigt är det vansinnigt att överhuvudtaget ha ett så explicit inflationsmål som vi har. Och OM man absolut vill ha ett explicit inflationsmål så är det naturligtvis ännu tokigare att man som i Sverige satt det så lågt.(tror jag kom ifrån den ursprungliga frågeställningen i mina kommentarer. Återkommer dock i ämnet)
Scooby:
Jag vill gärna hålla med dig men jag har fått på fingrarna för dessa åsikter så många ggr att jag faktiskt har ändrat åsikt.
Det vanligaste motargumentet är väl att Keynesianska samband av den typen inte behöver ha någon bäring i en internationaliserad ekonomi. Vi kan med andra ord exportera, och vi kommer antagligen att göra det mer eftersom lönekostnadernas nedgång ökat vår konkurrenskraft.
Men övertyga mig gärna om motsatsen.
Intressant diskussion. Tyvärr är jag inte tillräckligt insatt i "den ekonomiska vetenskapen" för att gå in med argument. Jag är mer av vänsterhumanist...
Andreas:
Det är iofs inte bara kollektivavtalen som är viktiga, löneglidning kan nog spela en roll. Men visst lär det ske en viss anpassning i alla fall.
Och visst är det så att det är vissa löntagare som gynnas på bekostnad av andra. Ser gärna förslag på att minska arbetslösheten på bekostnad av företagsägare!
Scoby:
Som Andreas säger stämmer inte det du säger riktigt med verkligheten för en liten öppen ekonomi som sveriges. För exempelvis USA är din beskrivning troligen lite närmare verkligheten.
Jag ser inga större problem med ett explicit inflationsmål så länge det inte är satt "för lågt" och med "för få" möjligheter till variation.
Kolla detta!
http://www.ecb.int/home/html/
educational.sv.html
ECB:s infomaterial om inflation.
Klicka på se filmen!
Esbati skriver om detta idag "För den som vill ha ohejdat roligt i 8 minuter rekommenderas en klick uppe till höger, där man kan ta del av en film om – prisstabilitet. Här framträder inte bara de tecknade hjältarna utan även inflationsmonstret!"
Andreas. Nicklas.
I u-länder kan det finnas poänger( i syfte att bygga upp en produktionsapparat) med att driva ekonomisk politik enligt devisen: "våra företag ska ha rika kunder men fattiga anställda", dvs satsa en hel del resurser på export. I i-länder finns förhoppningsvis en välutvecklad produktionsapparat varför detta motiv helt bortfaller. Export är en samhällsekonomisk resursförlust som länder är tvungna att hålla sig med för att själva kunna importera.
Att satsa på export för att lösa arbetslösheten är varken möjligt(exporten skulle vara tvungen att öka orimligt mkt) eller önskvärt.
För det första har ingen lyft fram argumentet att satsa på export för att lösa arbetslösheten. Jag menar bara att du har fel när du beskriver en situation där Sverige måste ses som en stängd ekonomi. För det andra finns det stora fördelar med att ha en stark exportmarknad. Vi vill ju exportera för att själva importera.
Tack för en intressant diskussion!
Phillipskurvan som beskriver tradeoff mellan arbetslöshet och inflation är ju på kort sikt. Den vertikala Phillipskurvan är däremot på lång sikt. Vad som skiljer lång och kort sikt är om förväntningen hos aktörerna är uppfylld eller inte.
Om man explicit sätter ett högre inflationsmål förväntar man sig en högre inflation i de kommande perioderna. Vid löneförhandlingen räknar man in detta, och därmed ökar den nominala lönenivån. Då sjunker inte reallönen och det blir ingen effekt på sysselsättningen, utan bara på inflationen. Inflationen leder till kronans fall. Om inte kronan faller av någon anledning försämras konkurrenskraften i Sverige.
Man kan undra om aktörerna är så rationella att de räknar in det förväntade inflationsnivå vid lönesättningen. Men historiskt sett brukar facken titta på sådan faktor såsom produktivitetsökning och vinstutrymme hos arbetsgivarna.
Det bästa är att riksbanken sätter ett hemligt inflationsmål som är högre än det uttalade målet, och därmed överraskar allmänheten med en oförväntad inflation. Då sjunker reallönen och ökar sysselsättning, som den kortsiktiga Phillipskurvan presenterar. Men hur trovärdigt är det med det uttalade målet på lång sikt?
Ett annat problem kan vara att, medan inflationsmålet är ett effektivt verktyg för att bromsa inflationen, är det inte lika effektivt när man vill höja inflationen under en lågkonjunktur. Det finns många exempel där man sänkte styrräntan så låg som möjligt men det inte räckte till för att skapa efterfrågan och inflationstryck (Heter det ”liquidity trap”?). Det är ännu svårare om den låga inflationen beror på exogena faktorer som fallande importpriser.
Men men, jag har inte läst Åkerlöfs artikel. Han har kanske skrivit något som jag missat.
Till frågan: Hur kan sjunkande reallöner upprättahålla den ÖKADE köpkraft?
Man måste räkna in exportmarknaden. Om sjunkande reallöner leder till sjunkande produktionskostnader och därmed ökad konkurrenskraft kommer efterfrågan utifrån. Men det beror också på valutakursensutvecklingen.
Ja, det heter liquidity trap.
Hej Niklas,
Nu finns din artikel om Akerlof på Vägval Vänsters hemsida. Jag måste erkänna att jag inte förstod så mycket av de ekonomiska resonemangen, men jag ska läsa mer av diskussionen här på din blogg.
Ha det bra så hörs vi!
(En pubkväll i januari kunde vara trevligt, t.ex.)
/Jimmy
All inflation är dålig om den styrs av en stat. Det har både Ayn Rand och Allan Greenspan skrivit om. Lösningen på problemet är att införa guldmyntsfot istället för papperspengar.
Det här är en avstickare från ämnet, men jag inspirerades av "wolfensteins" tanke om guldmyntsfot. Jag skulle särskilt vilja ha kommentarer från dig, Niklas, och gärna från Andreas.
I boken "Samtyckets tidsålder – manifest för en ny världsordning" förespråkar George Monbiot något som kan kallas global keynesianism.
Ett inslag är en internationell clearingunion av det slag J M Keynes lanserade inför Bretton Woodskonferensen 1944, men fick skrotas till förmån för IMF. Den bygger på begränsandet av såväl överskott som underskott: Med utgång från en internationell valuta istället för dollarn beräknar man länders underskott eller överskott i handelsbalansen; de med överskott får betala ränta, vilken används till tillfällig finansiering för dem med underskott.
Det skulle motivera länder med överskott att köpa mer av länder med underskott, medan fattiga länders överproduktion för att få upp exporten motverkas. Efterfrågan hålls uppe och därmed också sysselsättningen. Också den s.k. Tobinskatten kunde kopplas till en sådan bank.
Istället för att begära skuldavskrivning, något som alltid villkoras med fortsatta strukturanpassningar, kunde gäldenärerna gå samman för att binda sina valutor till den nya internationella.
Sedan skulle de göra som de rika länderna brukar: ställa villkor. Om inte IMF och Världsbanken avskaffas och ersätts av clearingunionen fryser de inne sina betalningar. Med ca 250 000 miljarder dollar i ryggen är det ett krav som de rika inte kan ignorera, och de s.k. IMF-upplopp som redan rasat på flera håll visar att det finns folkligt tryck på de skuldsatta ländernas regeringar.
Det låter som en intressant tanke. Kan inte riktigt göra en bra bedömning bara utifrån den beskrivning du givit. Jag är dock övertygad om att det finns goda möjligheter att föra en politik för att motverka konjunktursvängningar på överstatlig nivå. Det borde vara en självklarhet att verka för en överstatlig parlamentarism på såväl europanivå som internationellt. Vilken teknik man ska använda tycker jag nog är underordnat den demokratiska processen; när vi kommit dit kan vi fundera på vad vi vill göra.
Niklas skrev:
"Vilken teknik man ska använda tycker jag nog är underordnat den demokratiska processen; när vi kommit dit kan vi fundera på vad vi vill göra."
Varför ska man verka för överstatlig parlamentarism först, och sedan ta oss en funderare? Är inte det lite leninistiskt? (Som beteckning på tvåstegsstrategin att först ta makten och sedan förändra världen, inte som en beskyllning för att smutskasta dig.)
Som jag ser det bör mål och medel gå hand i hand: Projektet för global keynesianism, såväl som andra, kan mycket väl ses som ett medel för byggandet av en global demokrati/demokratisk globalisering.
Som aktörer för denna process kan, förutom Sydländernas befolkningar och regeringar, rörelser som de kring de sociala forumen fungera - Attac, m.fl., som brukar kallas den globala rättviserörelsen.
Förutom Monbiots bok kan jag rekommendera Kenneth Hermeles "Världens oordning - 60 år med Världsbanken och IMF" för fler detaljer.
Visst har du rätt i det. Jag menade väl mer att det räcker inte med en idé vi måste ochså ha förslag på hur den ska genomföras. Tycker att det ofta missas.
Det har du naturligtvis rätt i! Det gäller väl att föra fram goda idéer, och sedan gemensamt diskutera hur de ska genomföras. Och för det behöver man inte vänta tills man infört global demokrati.
Diskussionen kan föras inom de rörelser som driver idéerna, och med dem som sympatiserar med dem (en cirkel som förhoppningsvis vidgas, samtidigt som fler tar upp kritiska synpunkter så förbättras idéerna). Där behövs såväl intellektuella som gräsrotsaktivister.
Man behöver för den sakens skull inte globala institutioner, även om det på sikt är nödvändigt. Rörelser kompletterar dessa, men när de institutionaliserats är de inte längre rörelser utan organisationer. Då uppstår nya, systemkritiska rörelser.
Inflation är ett satyg som staten tar till för att lura folket att skatterna inte är så höga. Det som händet när staten trycker upp mer pengar är att värder på pengar minskar och staten blir rikare relativt folket. Detta leder till att staten kan spendera mer än den får in i form av skatter. Men det blir ändå en form av "smyg"-skatt som politikerna fått in. Men det värsta är att politikerna inte har något intresse av att sänka inflationen för att deras löner är direkt låsta till inflationen så att dom kommer inte att förlora någonting på inflationen, såvida den inte är så hög att ekonomin kolapsar i förtid.
All styrd inflation är ondskefull för att den indirekt stjäl pengar från landets folk. Det bästa vore att stoppa pengapressarna totalt.
Milton Friedman är en man som har en del negativa saker att säga om inflation.
Lösningen på problemet är som jag skrev ovan att införa guldmyntfot. Då kommer ingen styrd inflation att existera för att det inte finns en stat i världen som kan trycka upp mer guld än vad som gryts i gruvor.
Jag har för mig (men har tyvärr ingen källa) att get bryts så mycket guld varje år så att det skulle bli en inflation på 1%. Men sammtidigt så ökas varuproduktionen i världen med 2% varje år. Och då skulle värdet på guldet öka så man skulle faktiskt bli rikare av att gräva ner guldet i skogen och gräva upp det efter ett par år.
Problemet med det är att det i princip skulle bli omöjligt att sänka reallöner. Det skulle de facto bli deflation vilket nog de flesta är överens om att vi inte vill ha.
Vad är dåligt med att pengar blir mer värda?
Och varför skulle det vara omöjligt att sänka lönerna?
Som det ser ut idag är nominella löner i princip orörliga nedåt. Inflationen gör att man kan få en rörlighet nedåt i reallöner vid exempelvis kriser. Utan det redskapet finns det en avsevärd risk för att svängningar i ekonomin blir betydligt mer långvariga (se exempelvis Tobin).
Det finns många potentiella problem med att betalningsmedel blir mer värda. Det kan exempelvis göra att investeringar inte blir av för man tjänar ändå på att stoppa pengarna i madrassen.
Det är ju så att det är rädslan för deflation som har gjort att man har valt positiva inflationsmål och inte negativa. Kan tänka mig att nämnda Tobin har skrivit om det här men förmodligen också Akerlof och Friedman.
"investeringar inte blir av"
Det spelar ingen roll för att det kommer bara att påskynnda att dom svaga företagen slås ut tidigare.
Sen om det är bra eller dåligt går det att ha olika åsikter om...
Nja. Det skulle i praktiken också kunna innebära att den totala kvantiteten investeringar minskar och på så sätt minskar också den totala konsumtionen.
Eftersom det de facto är så att också efterfrågan har betydelse för produktionen och deflation kan tänkas minska den finns ytterligare problem med deflation.
De empiriska undersökningar som finns på området kommer i regel fram till att en positiv men förhållandevis låg inflation är bättre än en en på noll procent. Här hittar vi såväl monetarister som nykeynesianer. Har några papper på kontoret som jag kan ge er referenser på när jag kommer dit efter jul.
Ni får ha överseende om jag är tjatig men resonemangen som förts hittills beträffande sambandet inflation-arbetslöshet haltar betänkligt i mina ögon. Låt mig försöka rekapitulera argumentet(känn er fria att korrigera!)och också mina invändningar.
Mainstreamversionen av sambandet inflation-arbetslöshet lyder:
Ökad inflation => minskad reallön => Ökad efterfrågan på arbetskraft => Ökad sysselsättning.
Min invändning mot detta:
Ökad sysselsättning måste rimligen betyda fler varor och tjänster(varför annars anställa människor?). Fler varor och tjänster måste rimligen köpas av reallöner som ÖKAT. Inte minskat.
På denna min invändning svarar några här: export!
Detta är ju korrekt. Faktum är att det är den enda möjliga förklaringen till hur fler varor och tjänster kan köpas TROTS minskade reallöner. Efterfrågan måste komma utifrån.
Men detta är ingen långsiktigt framkomlig väg(därav mina inlägg om u-länder ovan). Inget land(om det inte handlar om lilleputt nationer som singapore el dylikt)kan sikta på att bli en gigantisk exportsektor.
Visst, vid ett givet och enskilt tillfälle kan exporten fylla ett efterfrågegap, men på det hela taget MÅSTE efterfrågan vara inhemsk. Vilket i sin tur kräver ÖKAD köpkraft i INHEMSKA löner.
ERGO: Idén att sjunkande reallöner ger högre sysselsättning är FEL!
Tvärtom är det så att ekonomisk-politiska stimulanser(skattesänkningar) syftar till att ÖKA köpkraft. Sambandet ser alltså ut såhär:
Ökad köpkraft=> Ökad efterfrågan på varor och tjänster=> Ökad sysselsättning
Ett annat välkänt sätt att direkt driva upp efterfrågan är naturligtvis att offentligheten konsumerar och investerar.
Denna min beskrivning av hur ekonomisk-politiska stmiulanser verkar brukar i detta land bemötas skeptiskt därför att Sverige är en "liten öppen ekonomi". Också denna tanke är fel. Mer om det senare
1. Sverige ÄR en gigantisk exportsektor.
2. När reallönerna ökar minskar också exporten och motverkar den inhemska efterfrågeökningen.
3. Jag betvivlar inte att ekonomiska stimulanser kan minska arbetslösheten temporärt men den offentliga sektorn kan inte alltid stimulera.
I USA har man haft bytesbalans underskott i princip oavbrutet sedan början av 70-talet. Undertiden har reallönerna och bnp ÖKAT. Hur kan vi förstå denna utveckling med ditt sätt att resonera?
Om det fanns samma förtroende för svenska valuta och industri som för USAs så vore situationen en annan. Jag tror verkligen inte att samma situation skulle uppstå för Sverige.
En gallup bland folket här:
Vem eller vilken "skola" förknippar ni främst med stabiliseringspolitik?
Hi #NAME#. Just found your site via travel. Although I was looking for travel I was glad i came upon your site. Thanks for the read!
Är det inte så att en ökning i disponibel inkomst för de lägre inkomstklasserna leder till mer inflation än vad en ökning av de mer välbärgades inkomster skulle göra?
Hur är det egentligen med antagandet om att den första gruppen ovan spenderar denna ökning på produkter/tjänster->ökade priser på dessa och att den andra gruppen skulle använda pengarna till att investera istället?
Om så är fallet, hur skall man då kunna öka den disponibla inkomsten för de lägre inkomstklasserna?
Om så inte är fallet skulle jag ändå vilja ha en diskussion om hur man kan gå till väga för att öka den disponibla inkomsten för dessa, utan att den skall ätas upp av inflation.
/Erik
Är det inte så att en ökning i disponibel inkomst för de lägre inkomstklasserna leder till mer inflation än vad en ökning av de mer välbärgades inkomster skulle göra?
Hur är det egentligen med antagandet om att den första gruppen ovan spenderar denna ökning på produkter/tjänster->ökade priser på dessa och att den andra gruppen skulle använda pengarna till att investera istället?
Om så är fallet, hur skall man då kunna öka den disponibla inkomsten för de lägre inkomstklasserna?
Om så inte är fallet skulle jag ändå vilja ha en diskussion om hur man kan gå till väga för att öka den disponibla inkomsten för dessa, utan att den skall ätas upp av inflation.
/Erik
oops :)
Skicka en kommentar